En omdiskuterad fråga inom upphandlingsvärlden har på senare tid varit om upphandlande myndigheter i upphandlingar kan ställa krav på verksamhetsövergång. Ett sådant krav innebär att myndigheten kräver att den nya leverantören ska iaktta 6 b § LAS och dess rättsföljder, oavsett om 6 b § LAS är tillämplig eller inte. De rättsföljder som 6 b § LAS ger upphov till är att arbetstagare hos den nuvarande leverantören går över till den nya leverantören med samma villkor, att övergången inte är en giltig grund för uppsägning och att de kollektivavtal som berörda arbetstagare omfattas av följer med till den nya arbetsgivaren. 6 b § LAS grundar sig på ett EU-direktiv, det så kallade överlåtelsedirektivet. För att kunna ställa ett sådant krav måste kravet vara förenligt med upphandlingslagstiftningen, bland annat reglerna kring sociala hänsyn, och de upphandlingsrättsliga principerna. Argumenten för att kravet skulle vara tillåtet att ställa är främst att det är viktigt att skydda arbetstagares rätt till kontinuitet i anställningen, att myndigheter inte ska kunna undvika tvingande lagstiftning om omplacering vid arbetsbrist och att kravet ökar kvaliteten på tjänsten. Avseende kollektivtrafikupphandlingar finns ännu ett argument för tillåtlighet, då det i artikel 4.5 i kollektivtrafikförordningen föreskrivs att sådana krav får ställas. Argumenten emot tillåtlighet grundar sig främst på att kravet inte är förenligt med en EU:s fria inre marknad, att det bryter mot principerna om likabehandling och proportionalitet och att det inte är tillåtet att ställa mer långtgående krav än EU-rätten uppställer. Ett annat argument emot tillåtlighet är att kravet inverkar negativt på konkurrensen, då det kan påverka potentiella anbudsgivare att inte lägga anbud. I 2014 års upphandlingsdirektiv läggs stor fokus på sociala hänsyn, vilket kan påverka möjligheten att i framtiden ställa krav på verksamhetsövergång. Vilka argument som är starkast, och mest problematiska, utifrån regleringen av verksamhetsövergång och upphandling redogörs för i uppsatsen. Sammanfattningsvis har den argumentation som tas upp från olika aktörer på marknaden varierande rättslig relevans och är i många fall ett uttryck för politisk argumentation i intressefrågor. Det är också förvånande få som i debatten lyfter frågan om EU:s kompetens på det sociala området.
展开▼
机译：采购界最近一个有争议的问题是，采购的订约当局是否可以对业务过渡提出要求。这样的要求意味着当局要求新供应商遵守§6 b LAS及其法律后果，无论是否适用§6 b LAS。第6 b条LAS产生的法律后果是，在相同条件下，当前供应商的员工过渡到新供应商，过渡不是终止合同的有效依据，并且有关员工要遵守的集体协议伴随着新供应商。雇主。 §6 b LAS基于欧盟指令，即所谓的转移指令。为了能够提出这样的要求，要求必须与采购法兼容，包括社会考虑规则和采购法原则。应当允许该要求的论点主要是保护工人的就业连续权很重要，当局在出现短缺的情况下不能避免关于重新安置的强制性立法，并且该要求提高了服务质量。关于公共交通合同，还有另一种关于可接纳性的论据，因为公共交通法规第4.5条规定可以提出此类要求。反对可否受理的论点主要基于以下事实：该要求与欧盟的自由内部市场不符，违反了平等对待和相称原则，并且不允许施加比欧盟法律所施加的更深远的要求。反对可接纳性的另一个论点是，该要求会对竞争产生负面影响，因为它会影响潜在的投标人不提交投标书。 2014年采购指令将重点放在社会因素上，这可能会影响将来为业务过渡设定要求的可能性。本文提出了基于业务过渡和采购规则的最有力，最有问题的论点。总而言之，各种市场参与者提出的论点具有不同的法律关联性，并且在许多情况下是涉及利益问题的政治推理的表达。同样令人惊讶的是，辩论中很少有人提出欧盟在社会领域的能力问题。
展开▼
