Skolan är en plats för socialisation och lärande. Där förväntas eleven möta tidigaremänniskors erfarenheter som berikar och vägleder dem i livet. Överföringen mellan då och nutransfereras oftast via läroboken. Läroboken är en koncentrerad form som vilar på traditionersom ofta lever kvar trots att förändringar har skett.1 Läromedel har fortfarande en starkställning i skolan. Enligt Skolverkets undersökning använder drygt 60 % av lärarna demregelbundet. ”Lärarna överlämnar mycket av sitt eget handlingsutrymme tillläroboksproducenterna och läroböckerna får en viktig roll inte bara för hur undervisningenutformas, utan också för konkretiseringen av den nya läroplanens mål, innehåll ocharbetsprinciper.”2Läroplanen Lpf 94 framhåller att det åligger skolans rektor att förse eleverna medläroböcker av god kvalité. Riktlinjerna understryker vikten av att båda könens perspektivspeglas jämställt i undervisningen och att inga fördomar uppstår om vad som är kvinnligt ochmanligt.3Boel Englund sammanfattar sin undersökning Skolans tal om litteratur (1997) som betonarlitteraturens värde: ”Skolans tal om litteratur är på ett mycket tydligt vis förknippat medförmedlingen av erfarenheter och föreställningar som rör annat än litteratur.”4Hur vår litteraturhistoriska kanon ser ut i läroböckerna och framför allt hur författarna harpresenterats, vad som har sorterats bort eller lyfts fram och hur texter tolkats eller vantolkatsär intressant.1.1 Syfte och frågeställningSyftet med föreliggande uppsats är att undersöka den bild som förmedlas av Kerstin Ekman igymnasiets läroböcker i litteraturhistoria från år 1977 till 2006 Bilden jämförs med denlitteraturvetenskapliga forskningen om Kerstin Ekman,. De två frågor som undersökningenbygger på är följande:• Vad förmedlar läroböckerna för syn på författarskapet jämfört med denlitteraturvetenskapliga forskningen?• Vilka texter lyfts fram i läroböckerna och varför?
展开▼
