Arbetsmotivation och välbefinnande utefter anställningsform? : En kvantitativ studie om utvecklingen av tidsbegränsade anställningar i Sverige

摘要

Denna studie syftar till att studera utvecklingen av andelen tidsbegränsat anställda på den svenska arbetsmarknaden och se huruvida eventuella trender i andelen även kan anses ha påverkat individers arbetsmotivation och välbefinnande. För att undersöka detta behandlas frågeställningarna 1) om andelen anställda med tillfälliga kontrakt ökat eller minskat över tid i Sverige sedan 2000-talet, 2) om andelen med motivationsproblem eller lägre välbefinnande ökat eller minskat i Sverige sedan 2000- talet samt 3) om det finns skäl att tro att andelen tidsbegränsat anställda kan påverka arbetsmotivationen och välbefinnandet inom arbetskraften. Studien tillämpar en kvantitativ ansats där befintlig statistik används från Statistiska Centralbyråns Arbetskraftsundersökningar och Arbetsmiljöundersökning. För att besvara studiens frågeställningar tillämpas ett teoretiskt ramverk, bestående av krav- och resursmodellen samt självbestämmandeteorin, med syfte att beskriva hur motivation och välbefinnande skapas i arbetet. Det empiriska underlaget baseras på studier som genomförts gällande tidsbegränsade anställningars effekter på de berörda anställda. Empirin delas in utifrån dess infallsvinklar och resultat i neutralare, optimistiska och pessimistiska studier.

Resultatet av vår studie visar på en trendlös fluktuation i andelen tidsbegränsat anställda, samtidigt som negativa trender syns i vissa mått på arbetsmotivation och välbefinnande. Studien kommer således fram till att de negativa trenderna i arbetsmotivation och välbefinnande inte kan härledas ur trender i andelar med olika anställningsformer. Studien riktar därefter in sig på alternativa förklaringar för att söka svar på de negativa trenderna, där vi identifierar en eventuell obalans mellan krav och resurser för individer på den svenska arbetsmarknaden. En obalans i krav och resurser torde leda till försämrad arbetsmotivation och försämrat engagemang hos individer, vilket lämnar utrymme för vidare forskning inom området.