Kollisionen mellan barnets och vårdnadshavarens rätt till privat- och familjeliv. Om barnets integritet vid vårdnadshavarens användning av sociala medier.

摘要

Människan har, oavsett ålder, rätt till privat- och familjeliv enligt artikel 8 EKMR. Barns rätt till privat- och familjeliv kommer även till uttryck i artikel 16 barnkonventionen. Privat- och familjeliv innefattar flera aspekter, däribland rätten till integritet. Integritet är ett begrepp som omfattar dels den fysiska integriteten, men även den psykiska integriteten. Den fysiska integriteten mellan individer skyddas genom flertalet av brottsbalkens bestämmelser, men skyddet för den psykiska integriteten är mer sporadiskt. Vissa former av integritetskränkningar fångas upp av bestämmelserna om förtal i 5 kap. 1§ BrB, eller kränkande fotografering enligt 4 kap. 6a§ BrB. Individens skydd mot integritetskränkningar av det allmänna berörs i RF. Vårdnadshavaren har en rätt, och en skyldighet, att fatta beslut som rör barnets personliga angelägenheter, 6 kap. 11 § FB. Vid beslut som rör vårdnaden föreligger dock en skyldighet för vårdnadshavaren att sätta barnets bästa i främsta rummet, 6 kap. 2a§ FB. Vidare är vårdnadshavaren skyldig att tillgodose barnet skydd för dennes person och egenart, 6 kap. 1§ FB. Samma lagregel förbjuder vårdnadshavaren från att utsätta barnet för kroppslig skada eller annan kränkande behandling. I förarbetet till 6 kap. 1§ FB framgår att en integritetskränkande handling kan klassificeras som en sådan kränkning som är förbjuden enligt lagregeln. Enligt barnkonventionen, vilken Sverige har ratificerat och därmed är skyldiga att följa, ska det allmänna vidta flertalet olika åtgärder för att förhindra att barn far illa i hemmet, barnkonventionens 19:e artikel. Uppsatsen har med utgångspunkt i ovan nämnda lagregler avsett att utreda om barnets rätt till integritet kränks när vårdnadshavaren brukar sociala medier och publicerar information som rör barnet eller barnets privatliv. Vårdnadshavarens beslut grundar sig i vårdnadshavarens egen rätt till privat- och familjeliv. Kollisionen mellan de två individernas rätt till privat-och familjeliv är därmed ett faktum. Utredningen visar att barnets integritet kränks av någon som är skyldig att skydda barnets rättigheter. Vårdnadshavarens skyldigheter att sätta barnets bästa i främsta rummet verkar i det här avseendet vara något som får stå tillbaks till förmån för vårdnadshavarens självbestämmanderätt. Trots att barnets integritet kränks och att det beroende på informationen finns en risk att barnet far illa, erbjuder föräldrabalken få bestämmelser som kan reglera ett problem av den här karaktären. Situationen är med största sannolikhet inte så allvarlig att 6 kap. 7§ FB regler om överflyttning av vårdanden kan tillämpas. Några andra verktyg erbjuder inte FB. Uppsatsen visar dock att det finns skäl för det allmänna att vidta åtgärder för att förhindra att barn far illa. För att barn ska få fullt skydd för sin personliga integritet behöver det allmänna bl.a. förse vårdnadshavare med kunskap om vårdnadshavaransvaret och barnets rättigheter, speciellt utformat för att förhindra att integritetskränkningar sker slentrianmässigt. Det kan även finnas skäl att vidta andra åtgärder, däribland lagstiftningsåtgärder. I det fall det allmänna skapar verktyg för att hantera problemet innebär det att staten beblandar sig med familjeangelägenheter och kanske till och med befattar sig med en form av censur. Det kommer förmodligen att möta stort motstånd och kritiseras både inom politiken och bland medborgarna. Det innebär att ett möjligt framtidsscenario är att statens fortsätter stå passiv och därmed accepterar dessa integritetskränkningar, för att respektera vårdnadshavarens rätt till privat-och familjeliv.