Integration, segregation och otrygghet är idag otvivelaktigt heta ämnen såväl i den politiska debatten som på kafferasterna. Under de senaste tio åren har andelen svenskar som anser att integration är den viktigaste frågan eller samhällsproblemet i Sverige gått från 11 till 27 procent (SOM-institutet, 2015). Samtidigt poängteras i en rapport av Brå (2008) att otryggheten är anmärkningsvärt högre i vissa områden och att skillnaderna mellan områden är stora. Regeringen bedriver idag en så kallad urban utvecklingspolitik som syftar till att bryta denna boendesegregation. I detta arbete är polisen, ihop med skola, socialtjänst och samhället i stort, en viktig aktör då utanförskapet ofta är en grogrund för brottslighet. Det är dock oklart om de community policing- metoder och strategier som tidigare använts har genererat mindre brottslighet, en ökad trygghet och om de i samverkan med andra aktörer bidragit till en jämnare levnadsstandard i alla bostadsområden. Uppsatsens syfte är således att undersöka vilken effekt, om någon, polismyndighetens brottsförebyggande arbete, som en del av utvecklingsarbetet mot segregation och utanförskap, har haft på brottsligheten i stadsdelarna. Femton stadsdelar i regeringens urbana utvecklingsprogram, URBAN-15, kommer att ingå i studien. Effekterna av polisens insatser i stadsdelarna kommer att undersökas genom en statistisk analys. Sambandet kommer även kontrolleras med hjälp av sex kontrollvariabler; antal invånare, arbetslöshet, utbildningsnivå, invandring samt en kontroll för specifika års- och stadsdelseffekter. Resultatdelen kommer att visa att när sambandet undersöks under kontroll för samtliga kontrollvariabler finns ingen tydlig effekt av polisens insatser på brottsligheten kvar att se.
展开▼
