Sammanfattning:Syftet med studien har varit att undersöka hur pedagoger i förskolan ser på barn i socioemotionella svårigheteroch vilka stödjande strategier de framhåller för att främja en positiv utveckling i det sociala samspelet för dessabarn. Vi har också undersökt vilka hinder och möjligheter för föräldrasamverkan pedagogerna ser när det gällerbarn i sociala och emotionella svårigheter. I studien har vi utgått från tre frågeställningar: Hur ser pedagoger påbarn i socioemotionella svårigheter? Vilka strategier uttrycker pedagogerna att de använder sig av för att bemötaoch stödja dessa barn i deras samspel med omgivningen? Vilka möjligheter och hinder ger pedagogerna uttryckför när det gäller samverkan mellan förskolan och hemmet kring barn i socioemotionella svårigheter?I studien ingick nio pedagoger som är verksamma på tre olika förskolor. Vi använde oss av samtalsintervjuersom metod där vi utgick från en gemensam intervjuguide vid genomförandet av intervjuerna. Ett tydligt resultatsom framkom är att alla pedagogernas sätt att tala om barn i socioemotionella svårigheter visar på ett relationelltförståelseperspektiv då de menade att dessa barns svårigheter är något som uppstår i samspelet med andra. Detframkom också att pedagogernas förhållningssätt till dessa barn har en avgörande betydelse. Detta då deras sättatt uppfatta och förstå barnens svårigheter är det som avgör vilka strategier de väljer att använda sig av för attstödja dessa barn. När det gäller samverkan mellan förskola och hem så framkom det även här att pedagogernasförhållningssätt har en avgörande betydelse för vilka hinder och möjligheter som de ser att det finns i samarbetet.Resultatet av studien visar på vikten av att som pedagog reflektera kring och kritiskt granska egna uppfattningaroch antaganden om barn i socioemotionella svårigheter då de ligger till grund för hur pedagogen förhåller sig tilloch bemöter dessa barn liksom deras föräldrar.
展开▼
