Från kvantitet mot kvalitet?: Har transformeringen av internationalisering av högre utbildning nått det svenska högskolelandskapet? - en kvalitativ studie av lärosäteslärares uppfattningar om drivkrafter, strategier och stöd avseende internationella frågor.

摘要

Denna magisteruppsats är en kvalitativ studie om internationalisering av högre utbildning i Sverige. Den bygger på antagandet att det - i alla fall internationellt – pågår en transformering av internationalisering inom högre utbildning. Transformationen handlar bland annat om en förskjutning från en relativt kvantitativ syn, där antal avtal och antal in- och utresande studenter och personal har varit det dominerande, till ett mer vidgat begrepp där färre och djupare samarbeten ingår, där en mångfald bland personalgruppen blir viktigt m.m.Studien utgår ifrån litteraturstudier samt intervjuer med åtta lärare på två utvalda lärosäten i Västsverige; Göteborgs universitet och Högskolan i Borås. Perspektiv som diskuteras och som ligger till grund för frågeställningarna är hur dessa lärare uppfattar begreppet internationalisering av högre utbildning; dess innebörd, drivkrafter och utveckling såväl som strategier och prioriteringar från deras lärosäten och nationellt. En sammanvävd resultat- och analysdiskussion görs utifrån studiens frågeställningar och intervjupersonernas resonemang. Bland resultaten kan nämnas att internationaliseringen drivs på av flera ideologiska drivkrafter och det kommuniceras tydligt att de internationella frågorna är viktiga, både från ledningshåll och på nationell nivå. Det är dock inte lika tydligt på vilket sätt, varför och hur det är viktigt. En mer djupgående diskussion av internationalisering, dess innebörd och översättning till den egna kontexten efterfrågas. Vad gäller stödet för dessa frågor så varierar det men i allt väsentligt är det för lärare fortfarande ett ”eldsjälsuppdrag” som bygger på eget initiativ och bristande ersättning och uppskattning för den tid som läggs ner.Bland slutsatserna kan även konstateras att intervjupersonernas åsikter är att deras lärosäten relativt nyss har börjat lämna den tidigare dominerande bilden av internationalisering som kvantitativ/numerär. Det är i allt väsentligt dock fortfarande det som är kärnan i internationalisering, men man har börjat diskutera innebörden mer, exempelvis genom att gå igenom sina avtal med utländska lärosäten i syfte att säkerställa att det finns aktivitet och kvalitet i dessa avtal. Vad gäller internationell rekrytering av personal har man på vissa ställen börjat utveckla detta men på många ställen sker rekryteringen (fortfarande) nationellt.