Syfte och frågeställningarI studien undersöks vilket stöd och bemötande myndigheter och kvinnojourer erbjudervåldsutsatta kvinnor, vilka förståelser de har av våldet samt om och hur verksamheternasamverkar. Syftet är att analysera hur kunskapsluckor hos myndigheter kan förklara attvåldsutsatta kvinnor vänder sig till kvinnojourers stödverksamhet när det är polisen,socialtjänsten och hälso- och sjukvården som bär det yttersta ansvaret.Metod och materialTotalt genomfördes tio semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyseradesutifrån en feministisk ansats. Respondenterna är uppdelade i fyra informantgrupper somrepresenterar de olika verksamheterna.HuvudresultatBehovet av kvinnojourer kan förklaras genom kunskapsluckor hos myndigheter som tar siguttryck genom varierande uppfattningar om vad ett bra stöd och bemötande innebär,missvisande föreställningar om våldsutsatta kvinnor samt hur de ser på fenomenet mäns våldmot kvinnor. Det finns ingen tydlig strategi på hur samverkan ska tillämpas mellanverksamheterna, men mycket av ansvaret, framför allt från socialtjänsten, läggs påkvinnojourer. Samtliga informantgrupper är eniga om att kvinnojourer är mest kompetenta ifråga om mäns våld mot kvinnor och bemötandet av våldsutsatta kvinnor.
展开▼
