Familjeterapiutbildningen- vad bidde det? - en utvärdering av psykoterapeutprogrammet vid Göteborgs universitet

摘要

Vid sekelskiftet år 2000 startade Göteborgs Universitet den första egna utbildningen i familjeterapi som ger behörighet att blir legitimerad psykoterapeut efter avlagd examen. Utbildningen är treårig. Den grupp som nu studerar nu är den tredje gruppen och började höstterminen 2006.Denna studie riktade sitt intresse mot dem som studerar och har studerat vid psykoterapeutprogrammet med inriktning mot familjeterapi vid Göteborgs universitet. Frågeställningarna rörde den professionella utvecklingen efter utbildningen och erfarenheterna av utbildningen. I vilken omfattning har man slutfört utbildningen? Har man bytt arbete eller arbetsuppgifter och i vilken omfattning arbetar man med familjeterapi under och efter utbildningen? Vad har studenterna uppfattat som utbildningens styrka och vilka brister har man upplevt? Som metod har valts att telefonintervjua femtioåtta av deltagarna vid de tre årskurserna. Intervjuerna har skett med hjälp av ett färdigställt frågeformulär. Det teoretiska resonemanget har förts med hjälp av professionsforskning och begrepp från det området.Resultatet av studien ger ingen entydig bild. Hälften av deltagarna i studien berättar att de arbetar mer med familjeterapi under och efter utbildningen jämfört med terminen innan utbildningen startade. Tjugoen av deltagarna har bytt arbete eller arbetsuppgifter och sex nya företag har sett dagens ljus. Deltagarna är i huvudsak nöjda med utbildning en och beskriver att de utvecklats och tar sig an familjeterapier med större säkerhet. De teoretiska grunden för deltagarna i studien är för de allra flesta eklektisk. Teorier, tankar och interventioner från en mängd olika områden används i det familjeterapeutiska arbetet. Deltagarnas berättelser om brister i utbildningen beskriver att de helt saknat eller tyckt att innehållet varit tunt på de områden som rör frågor om genus, makt och barnperspektiv. De skattar sin kunskap om forskning och utvärdering som det mål de lärt sig minst av. Trots detta uttrycker deltagarna ingen önskan om förändring eller förbättring av detta område. De hoppas att i framtiden kunna utveckla sin egen verksamhet även om detta inte är något stort eller avgörande mål. Kritiken och förhoppningarna studiens deltagare ställer till utbildningen gäller främst att handledningen och utbildningen borde samordnas bättre i framtiden och att genus, våld i nära relationer och frågor som berör barn i familjeterapi får ett större utrymme. Forskning och utvärdering är andra områden som behöver ses över av utbildningsanordnaren. En del i ett yrkes professionalisering är att utveckla yrkesetiska regler. Det saknas idag särskilda yrkesetiska regler för familjeterapeuter och det borde kunna vara ett mål för familjeterapeuter och deras organisationer att utveckla.En fortsatt studie skulle kunna fördjupa analysen och frågeställningarna av vilka faktorer som påverkar hur mycket familjeterapi som blir resultatet av utbildningen. En ytterligare fråga är i vilken form det finns etiska problem eller motsättningar mellan professionens egna mål och de professionen är till för att hjälpa?