I denna uppsats undersöks hur den franska användningen av skiljetecknet kolon skiljer sig från den svenska användningen, samt vilka strategier översättare kan använda sig av för att överföra de franska kolonsambanden. Materialet för undersökningen utgörs av exempel hämtade ur en svensk-fransk skönlitterär parallellkorpus.Undersökningens resultat visar att det franska kolonet kan användas på fler sätt än det svenska. Jag har funnit totalt åtta olika samband som det franska kolonet kan skapa mellan två yttranden, och endast två av dessa samband har svenska motsvarigheter. Jag har också kunnat urskilja fem olika översättningsstrategier som översättarna använder sig av för att hantera franska kolon. Den vanligaste strategin är direktöverföring, vilket innebär att kolonet överförs från källtext till måltext utan något ingrepp från översättarens sida. Detta sker även i fall där det franska kolonet signalerar ett samband som enligt målspråksnormerna vanligtvis inte signaleras med hjälp av kolon. Översättarna överför således i många fall franska interpunktionsmönster till de svenska texterna.Översättarnas val att ofta direktöverföra kolontecknet skulle kunna bero på att fransk skönlitteratur ses som prestigefylld i Sverige och att översättarna därför vågar ”bryta” mot målspråkliga mönster. Det skulle också kunna vara så att de svenska normerna för kolonanvändning är svaga och att den verkliga anvädningen skiljer sig från hur olika handböcker beskriver den. Trohet mot källtexten vad gäller kolon i översättningarna leder i vissa fall till svårigheter att tyda sambandet mellan yttrandena, men i många fall kan också de direktöverförda kolonsambanden bidra till att berika läsningen.
展开▼
