Arbetsoförmåga i rättstillämpningen - Prövning av rätten till kompensation för inkomstförlust efter en trafikolycka – en empirisk jämförelse mellan rättstillämpningen i allmän domstol och förvaltningsdomstol

摘要

Sara Stendahl. Arbetsoförmåga i rättstillämpningen Prövning av rätten tillkompensation för inkomstförlust efter en trafikolycka - en empirisk jämförelsemellan rättstillämpningen i allmän domstol och förvaltningsdomstol.Arbete och Hälsa 2009;43(8):1-86.Sammanfattning av studiens resultatI) Likheter och skillnader mellan hanteringen av dessa mål i allmän domstoloch förvaltningsdomstola. De olikheter som finns i förvaltningsprocessen och civilprocessen blirtydliga och uppenbara vid en jämförelse av detta slag. Resultatetväcker frågor som handlar om såväl samhällelig effektivitet somrättssäkerhet för den enskilde. Båda formerna för beslutsfattande hartydliga förtjänster och lika tydliga brister och resultatet leder till endiskussion om behovet av förändringar som utvecklar själva formernaför beslutsfattandet.b. Det finns också intressanta skillnader mellan den argumentering somdrivs av försäkringsgivarna, det vill säga försäkringskassan jämförtmed de privata försäkringsbolagen. Ofta är den grundläggandepositionen densamma, likaså den rättsliga problematiken, menhanteringen av den medicinska/försäkringsmedicinska sakkunskapenskiljer sig åt och i viss mån även den vetenskapliga grund som framförssom stöd för argumenten. Resultatet visar också på hur stortinflytande försäkringsgivaren har i själva definitionen av var denrättsliga problematiken ligger.II) Arbetsoförmåga i rättstillämpningena. Den bedömning av en persons arbets- och försörjningsförmåga somföregår ett beslut om ersättning för inkomstförlust vilar i denna typ avmål i hög grad på den bedömning av ”arbetsoförmåga” somförsäkringskassan gör vid prövning av rätten till sjukpenning/sjukersättning.I de rättsfall som ingick i undersökningen var frågan omarbetsoförmåga mycket sällan något som diskuterades.b. Vidare kan konstateras att den sambandsbedömning som är i fokusför dessa ärenden prövas som om det vore en relation som till sinkaraktär är helt avskild och distinkt från bedömningen av arbets- ochförsörjningsförmåga.c. I rapporten framförs tvivel om detta är ett rimligt sätt att se på debedömningar som skall göras, särskilt mot bakgrund av att det skett enrelativt dramatisk förändring i synen på hur arbetsoförmåga skallbedömas enligt lagen om allmän försäkring