Problem med hälta, klövskador och klövinfektioner är mycket vanligt förekommande inom grisproduktionen både hos unga och äldre djur. I samband med att besättningarna blir större och kraven på att arbetseffektiviteten ökar blir också mängden halm som används i grisproduktionen mer begränsad. Detta ställer ännu större krav på utformningen hos boxarnas betong- och spaltytor så att dessa inte orsakar skador hos smågrisar och suggor. Ofta är betonggolven i grisningsboxarna för hårda och har en alltför stor avrivande effekt. Detta resulterar i klöv- och benskador hos smågrisarna samt bl.a. skuldersår och spenskador hos suggorna. Skadorna på smågrisarna i form av hårlösa partier, avnötningar och sår eller inflammationer i huden bedöms huvudsakligen vara en effekt av grisarnas aktivitet i samband med digivningen. Denna typ av skador anses också till övervägande delen bero på det fasta betonggolvet i grisningsboxen och inte så mycket av grisningsboxens spaltyta. Förutom att klöv- och benskador är ett välfärdsproblem medför skadorna ofta också ett behov av användning av antibiotika. Antibiotikabehandling innebär kostnader både i form av preparat och arbetstid samt är negativt ur resistenssynpunkt.
展开▼
